Summering - De goaste stunderna

Guld-Dygnen på Røvær.
Ask och Mildred seglade Katamaran, föregångaren till Lagoon 42. De tog emot oss hjärtligt. Eftersom Ask dök hjälpte båten framför med propeller och trimplan kom han över efter dyket och ursäktade att han inte hjälpt oss förtöja. Som kompensation bjöd han på "Sushi". Det är stort.
Vi tvättade all tvätt, vi sprang utflykter och såg utsikter, barnen fiskade, vi åt god mat och satt på bryggan och snackade. Underbara dygn innan vi sen stack till Lerwick!

Möta Nicke och Patrick Waters på Koster
Vilket kärt återseende! Nicke har jag inte sett på 5 år och Patrick och jag har bara setts som hastigast på cykelbanor. De är verkligen Bröderna Brothers! Det var också speciellt att se deras vackra stilrena kåkar uppe vid Tullutkiken på Nordkoster!
Vi blev mottagna just efter förtöjningen i deras båthus med räkor, vin och gemyt. Underbart! Dagen efter gick vi en långpromenad ut och badade på klipporna på utsidan av Koster och besåg sen på hemvägen de röjda markerna som liknar skotska hedar och afrikansk savann tillsammans på någont konstigt sätt.


Ankomst Lerwick
Det var magiskt att komma fram till Shetlandsöarna. Det är alltid speciellt att angöra land efter ett långt ben till havs men det speciella var mottagandet av alla sjöfåglar, det magiska ljuset under mörka moln och sen när vi förtöjt att bli mottagna av Thomas, Åsa och alla barnen. Vi fick direkt låna nycken till båtklubben och duschen och puben där sent på kvällen ÄR oförglömliga.

Möte med Sonja och Henrik
Sonja! Hon hade följt oss på bloggen utan att vi visste det och hörde av sig när hon såg att vi var i Varberg. Det var fantastiskt att möta henne igen även om det blev kort. Det var även kul att träffa Henrik och hans fru på Læsø dagen därpå. "Möten är allt - resten är transport", tycker Henrik

Möte med Jean Pierre och Sara.
Våra grannar stod på stranden på Anholt. Quoi?! Underbart möte igen!

Kyrkehamn på Hidra.
Vi gled in i diset och duggregnet. 200 meter djupt 10 meter från klippan när vi vände stäven in i kanalen med den kritvita kyrkan i fonden. Vilken syn!
Väl inne tog Lollo och jag en löptur som vi inte glömmer någonsin. Vi sprang i den kuperade terrängen runt en mil genom en blandning av Tolkiens Hobbitland och ett österrikiskt fjällandskap. Allt detta omgavs av dishöljda berg och vackra dalar med havsvikar som stack in.
Lollo tog alla barnen på samma promenad en gång till på kvällen.

Lotskapten i Lysekil
Lollo raggade lift med ett sjöbefäls-orginal i Lysekil. Han hade varit chef för Lotsarna i Lysekil efter ett långt liv till havs. Han var litet söt och litet senil. När vi klev in i bilen frågade jag: "Har du tid att köra oss till tappen och tillbaka?". Han svarade skrattandes: "TIIIID?!? Ji har så mycket tid att ji inte vet vad ji skall göra av an´!" Han sade sen, flera gånger, att han skulle åka och besöka sin son och lika ofta frågade han oss vad han skulle göra sen när han släppt av oss. Vi fick påminna honom: "Jo, du skall besöka din son, eller hur?"

Löpturer.
Lollo och jag har sprungit många löpturer i olika hamnar. Det är ett underbart sätt att se en ny by eller ö. Några gånger har vi fått med oss barnen. En av dessa var på Læsø sista gången. Det var en underbar tur på stranden i solen.