”Going downwind wing and wing” betyder på engelska att man seglar läns med focken utspirad på lovartsidan. Storen är maximalt utskotad åt ena hållet och focken står rakt ut på andra sidan med hjälp av en spirbom eller som i vårt fall spinnackerbommen.
Vi gör 7 knop i fin medvind. När vi hade rundat den röda bojen utanför Læsø och satt grov kurs mot Sverige igen frågade jag besättningen; ”Vill ni segla 5, 7, 9 eller 12 timmar?” Vill ni ligga i hamn ikväll, inatt eller vill ni komma fram till frukost? Allmän rösträtt råder ombord (förtryck eller hets mot folkgrupp) och således blev det beslutat med överväldigande majoritet att vi skall segla 5 timmar och ligga i hamn inatt.
Med denna information utlagd på kortet blir vår natthamn Varberg. Kalle måste ju få se bockstensmannen och den knapp Karl den XII sköts med i Halden, dessa båda sevärdheter finns i museet i Varbergs fästning.
Såhär ser det ut nu ombord: Clara och Hanna sitter och pratar på skarndäck, de verkar prata relationer (!) och killar. De provar dessutom för att variera det outtömliga samtalsämnet genom att använda olika språk och olika svenska dialekter. Louise läser bok i solen i sittbrunnen (Damernas detektivbyrå del 3), Christoffer sätter just på eftermiddagskaffet men annars har han läst ”Män som hatar kvinnor” liggandes i en stekhet sittbrunn. Han tittar upp ibland och ler när han säger att han svettas till och med under glasögonen i ögonvrårna. Han njuuter verkligen. Kalle snodde åt sig alla de kuddar Christoffer använde i sittbrunnen och när jag sade till honom att han var fånig blev han skitförbannad. Nu sover han lugnt och fint i fosterställning i Hannas säng med flytvästen på, tuggummipaketet som han mot alla odds fick för de sista växelpengare har ramlat ur hans hand på lakanet.
Jag läser också och njuter av att leva, segla och älska.
Vi förtöjer c:a kl 21.00, det blir kaffe om 15 med Danskt wienterbröd och Tacos klockan 19.00. Mexikansk kostym anbefalles till middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar