Summering - Dramatiska händelser

Vi presenterar här en lista på dramatiska händelser i rangordning med de otäckaste först:

Blixtstorm utanför Smögen.
Den 13 Juli gick vi från Fiskebäckskil till skärgården utanför Smögen. Det var annonserat vindvrid till syd från rådande nordvind och Marmorbassängen vid Hållö verkade väldigt utsatt i utlovad vind. Vi gick till Södra Buskär där en 100 meters kanal separerar fina klippor att förtöja vid. Vi lade oss med den nordliga vinden i rumpan och det kändes konstigt, båtarna på "rätt sida" tittade konstigt på oss. Det skulle visa sig att vi låg på rätt sida när 26 m/s vinden kom i blixtstormen.

En otäck front med 5500 blixtar per timme (uppmätt av meterorologer i land) vältrade över oss och vi klarade oss med mindre skador på stäven och på kölen. Det var som att vara i ett stroboskopsljus man såg andra sidan genom beckmörkret som i dagsljus när blixtarna exploderade...och sen vinden....Vinden var brutal. Som en käftsmäll. 16 sekundmeter rakt i stäven första 10 minutrarna och sen 25-27 sekundmeter från 45 grader höger, då ankaret släppte och jag desperat stod med fendrar och försökte minska skadorna mot berget. Vi och Lomah överlevde men Bavarian på andra sidan slängdes upp på land och Clara bara skrek och pekade, skrek och pekade. Dramatik alright!

Vi klarade oss slutligen från att bli rammade av den tyska båten som störtade över i full carreta och lärde oss att alltid förtöja för storm. Vi hade förtöjt i fasta öglor i berget. Hade vi förtöjt med bara bergskilar hade alla rykt loss, det vet jag av erfarenhet från förra sommaren. Förtöj alltid för storm!

Förtöjning nedanför Preikestolen.
Vi lade oss längs med berget för att bestiga Predikstolen. Det var lugnt väder och vi kilade fast oss med 4 kilar. 5 minuter senare kom en turbåt och bombade förbi. Svallvågorna höll på att sabba båten helt. Vi hade fendrat av med 6 fendrar och trodde det skulle räcka. Svallet var grymt. Kilarna exploderade i stenflisor och vi slog emot berget. Fendrarna hjälpte inte stort. Skadorna blev mindre än vad smällen lovade; ett litet hack i railen på Bb sidan.
Vi gick raskt loss från berget och lade oss på andra sidan vid en kaj.

Enorma vågor i Nordsjön
Under hemseglingen från Shetlandsöarna seglade vi rakt mot Norges sydspets. Vi hade kollat väder noga tillsammans med Thomas och Åsa. Det var inte något dåligt väder i sikte under hela benet. Efter ett dygn kom mot alla prognoser frisk nordlig vind á 15-17 m/s, kanske 18 i byarna. Detta byggde sjö. När det hade rullat på några timmar var vågorna 3-4 meter höga och det var stökigt att vara ombord. Ett tag övervägde vi att gå in i Eigerö men bet ihop och gick vidare till Farsund.
Det otäckaste var att Julle var okontrollerbar i surfarna och slet sönder sitt stävbeslag samt slog bort vår flagstång och flagga som försvann i vågorna.

Gummibåt på Havet.
Lollo blev uppjagad när hon just gått på sin vakt kl 07.30 den 25 juli hörde röster; "Hallå, hallå!!". Helt plötsligt kom en Rib med 6 gubbar i överlevnadsdräkt farandes i full fart och skrek. Lollo trodde de hade kris och skrek "Do you need help?" Det var vi som var busarna och var på väg in i fel sektor framför en kabelutläggare. Efter litet snack i VHF fick vi lotsning ur farlig zon och slapp iväg fast 7 distansminuter längre åt syd än vi ville.

Autopiloten lägger av
Vi använder autopiloten mycket. Nästan hela tiden på natten och ofta på dagen. En gång per dygn lägger autopiloten av från "Auto" till "Standby" utan förklaring. Då smäller det till och båten svänger runt okotrollerat tills man kommit upp och låst på fast kurs igen. Porslin och grejor som är lösa flyger runt i kabyssen. Det är OK när man går med motor men kan vara mer dramatiskt när seglen är uppe.

Motorn lägger av vid Blå Jungfrun
När jag gick för motor ut från Kråkelund mot Blå Jungfrun stannade Pentan mitt ute i sundet 2 nm från Blå Jungfrun. Detta var det troliga straffet för att Kalle snott med sig stenar från Jungfrun förra sommaren! Det var inte nog med detta - jag tacklade även plottern i sjön i ett långt fall över hela sittbrunnen. Den studsade en pigg studs på toften och sade "hej då" med en förbannat retlig "sproiiiing" mot mantåget innan den försvann i vågorna. Det värsta var att den flöt den första minuten....och jag övervägde att vända tillbaka men jag vet hur svårt det är att bara hitta tillbaka till en människa i vattnet, så jag gav upp efter ensekunders-sucken.

Nära amputation
Jag skall spira ut focken med spinackerbommen i grov sjö i Nordsjön. Mitt på bommen sitter beslagsbyglarna för ned- och upphal. Jag har hakat i fockskotet i bommen och bommen rycker uppåt. Min vigselring fastnar i bygeln. Ringen, fingret, armen och hela jag flyger uppåt utåt under en sekund tills ringen släpper. Ringfingret gick nästan av och jag har nog fått en permanent skada i leden och vävnaden. Jag kan inte längre få på mig ringen.

Sämsta losskastningen, Vasholmarna
Den 11 juli, jag skall kasta loss själv för det är enklast så alla andra är upptagna och ...ensam är stark....(inte).
Just när jag släppt alla tamparna utan mittentampen och Clara står hjälplös på fördäck kommer en åskvind från aktern och hotar att krossa stäven mot bergskanten. Båten driver iväg från mig och jag har ingen kontroll. Jag smackar bort sista kilen och hoppar 2 meter ut och hänger mig i mantåget med en hand, hammaren snyggt i den andra. Med krossad stortå häver jag mig upp på däck och ställer mig vid roder och motor. Alla aktertampar hänger som gardiner ner i vattnet och när jag backar fastnar hela härligheten i propellern såklart! Givet. Murphys lag. Även på sjön, på en plats mycket nära dig.

Blixtbada eller störtankra!?! Jag väljer att störtankra först, sen bada litet mer kontrollerat med cyklop. Usch! Sjömanskapet flög ut genom skorsten och Claras bästa välvilja kunde inte hjälpa situationen alls. Inte igen tack. Sen måste jag säga att jag lärde mig av detta. Sen dess väntar nästan alltid på att vi skall vara flera på däck innan vi kastar loss.

Björk räddar Kalle
Vi klättrar ner för en 40-gradig lutande brant stig efter vårt försök att nå Preikestolen. Raviner och stup åt höger. Kalle är supertrött och flamsig och gapar om att han är bajsnödig och törstig ungefär två gånger i sekunden. Helt plötsligt faller han bakom mig och rullar runt bakom mina fötter. Han stannar 1 meter till höger om mig med axeln mot den sista ungbjörken. Gulp! Jag hugger honom snabbt i benet och drar honom in i säkerhet. Under honom stupar det 15 meter rakt ner. Han har inte fattat. Mardrömsläge och räddning på mållinjen. Tack Mah, vår vägvisare och guide.

Julle välter
Under en dramatisk surf i Hanöbukten välter Julle runt och lägger sig upp och ned. Jag lyckas säkra mig med selen dra in den veritabla vatten-plogen, vända allting på rätt ända igen och lägga kort-kort lina. Igen: släpa aldrig jolle efter båten utomskärs!